asics GEL-KAYANO 16 w

utvärdering. jag har sprungit i dem en gång, en kort sväng på 5km.
både asfalt och terräng. tog mig ner till scaniaslingan, runt den och hem igen.

dämpningen är underbar! så mjukt har jag inte landat på hälarna på länge! fotisättningen blir perfekt, för den som pronerar.
jag tror att detta var vad min höft behövde. en bra pronationssko med en utmärkt dämpning. jag har hunnit bli van vid mina nike nu, speciellt mina lunarglide. vilket gör att jag upplevde dessa som lite tunga. men det var inget jag tänkte på när jag väl började springa och kom in i ett skönt flow.
skon hjälpte mig att få ett bra frånskjut och jag kan inte säga annat än att jag är helnöjd.
det enda som drog ner betyget en aning var att snörningen sitter lite snett över foten, vilket gjorde att om man drog åt för hårt så nötte den på fotryggen. men det kanske bara är jag som upplever det som ett problem, jag har rätt beniga fötter..

men för den som behöver en bra löparsko för mängdträning både på asfalt och i skogen så rekommenderar jag helt klart denna!
ska ge den mer tid, men jag tror att jag kommer tycka samma sak efter 20mil som nu!

förvirring

jag fick hem en avi. från asics. hämtade ut paketet idag. det innehöll ett par Asics Gel-Kayano 16 W i precis rätt storlek.
VEM FAN KOMMER DEM IFRÅN?!?!?!
jag har någonstans ett svagt minne av att jag kanske deltagit i en tävling om ett par sådanna. men jag har inget minne av att jag har vunnit någon tävling..
de sitter hursom som en smäck! en underbar stötdämpning, omsluter foten på ett perfekt sätt och jag vill bara prova dem NUNUNU!

nu äger jag då fyra par löparskor, inte det minsta fel!

har däremot ingen möjlighet att prova dem idag. ska plugga som en tok inför morgondagens prov nu!

dumt slarv.


jag stretchar alltid benen i vanliga fall. så fort jag sprungit eller tränat ben på annat vis. överkroppen däremot är jag lite slarvigare med.
men varför i hela fridens namn stretchade jag inte i fredags?!
åtta timmars fyspass. jag arbetade på främre delen av foten hela dagen, med böjda knän. jobbade på balansen. nu kan jag knappt röra mig. jag känner mig som en gumma.
musklerna i vader och framsida lår har dragit ihop sig. de är korta och stenhårda. jag får stretcha varje gång jag reser på mig för att kunna gå. jag har inte haft en sådan här träningsvärk på åratal. man ska nog inte köra ett hårt benpass dagen innan man kör en heldag med fys och sedan glömma bort att stretcha. jag har lärt mig en läxa nu..



löparproblem

JAG NÖTER ASFALT IGEN! :D

en lätt känsla av illamående dök upp efter två kilometer, den satt i resten av rundan. men jag tog mig runt hela rundan, i planerad fart. 9km i 6-tempo. det är SÅ man bygger pannben gott folk!
jag är nöjd!
höften kändes knappt av och det drog därav inte heller något i knät. men jag inser att min planerade halvmara om en månad och några dagar blir allt mer och mer avlägsen. ska jag få bukt med höften så borde jag verkligen inte tvinga upp mig själv på en runda på över två mil.
ska jag fixa halvmaran så måste det bli stenhård träning nu. med löpning i stort sett varje dag och vissa dagar två gånger. jag måste ge allt och på vägen så lär nog min höft bli sämre. jag vet faktiskt inte längre om jag vågar chansa.
tidigare har jag sagt att jag ger gärnet på tjejmilen och sedan får jag se hur det känns. känns det bra så blir det en halvmara, annars så ställer jag in. nu börjar jag fega. nu när höften börjar bli bra igen och jag är tillbaka på banan.
man blir klokare när man springer. under rundan kom jag på mig själv med att tänka att jag tar tjejmilen, i ett lugnt tempo. och så ställer jag in halvmaran. sedan så får det bli rehabträning och en chans att komma tillbaka på banan ordentligt. det är bäst för hela min kropp. jag har varken höft eller kondition för en halvmara i dagsläget.
men sedan så slutar man att springa och då kommer tydligen dumdristigheten tillbaka. nu vet jag varken ut eller in. jag vill ju så gärna, men jag borde inte..

återupplivad


löpningen kommer tillbaka nu, och därmed även jag.
det har varit tungt med förkylning och pollen, vilket lett till att jag la löpningen mer eller mindre på hyllan ett tag. det var bara några få, kortare rundor i veckorna. inga ordentliga pass. inga långpass, ingen intervallträning.
förra veckan blev det en femma i lite högre tempo än vad jag själv brukar hamna i. dagen efter blev det en åtta i lugnare mak, i ösregnet. vi hann inte mer än utanför dörren innan vi var blöta från topp till tå. badade i skorna och underställströjan blev tung. men det var en skön runda, även att benen kändes trötta sedan dagen innan.
igår blev det 11km i ett lugnt 6-tempo. väldigt skönt, men den kvava luften gjorde mig seg och hela rundan längtade jag efter att få komma tillbaka och häva i mig vatten.

nu har jag lunkat 7,5km i ett hemskt dåligt tempo egentligen. men det var underbart skönt.
benen var inte riktigt med i början, det tog ett tag att vakna till liv. kroppen var trött efter gårdagen, då vi dessutom sprang på eftermiddagen/kvällen. jag vet att min kropp inte var helt återhämtad efter en vila på 14 timmar.

långa rundan ute vid havsslätt. jag sprang i vattenpölar som var 20meter långa med vatten som nådde mig nästan upp till knäna. jag slirade omkring i leran och lyssnade på skogen och mina egna andetag. anpassade mig efter kroppens dagsform.
två rådjur skuttade förbi mig och upp i skogen på min högra sida. nyfikna och stannade för att kika på mig ett tag innan jag försvann runt nästa krön.
försvann bort i mina egna tankar, insåg att jag sprungit för långt och därmed förbi stigen där jag skulle svängt vänster. fick vända tillbaka och springa in på stigen. försvann bort i mina egna tankar igen. drömde om lugna galopper på grusvägarna i skogen. efter fyra kilometer så var benen pigga. andningen och hela kroppen var inte lika mycket med på noterna, så jag fortsatte att hålla samma lugna tempo.
att benen vaknar till och känns pigga är en enorm lycka. då vet jag att mina tunga andning inte beror på en dålig kondition i dagsläget, utan att det mest är pollen som spelar in. sen är iofs inte konditionen på topp heller, men nu är löpningen på gång igen. jag njuter av varje löpsteg jag tar, tungt som lätt.



göteborgsvarvet

några månader sedan var att vara ute i det senaste laget. vi var ute nu.

har hittat vandrarhem i alla fall! några mil ifrån göteborg, men vad gör det?

jag ska inte springa. jag lovade redan i vintras att jag skulle följa med, och inte tänker jag ta tillbaka det. jag kommer få delta i enorm löparfest med en enorm löparglädje, även att jag inte ska springa.

jag följer med för att peppa och antagligen för att hålla koll på startlapp, alla andra papper och allt runtikring. får kanske tvinga igen den tjänsten när det är dags för min halvmara i september, om jag inte får springsällskap förvisso..
fredagen beger vi oss. lördagen består av halvmaran och söndagen ser det nog ut att bli liseberg. min ekonomi skriker redan nu, men låt den skrika. jag har gnällt om att få åka till liseberg i åratal nu.

nästa år kanske även jag står vid starten med pirr i magen och ben som bara vill rusa iväg.
i år ska jag istället försöka att inte nysa på deltagarna och svära lite åt min pollenallergi som stör min löpning. men även att jag inte ska springa så har jag pirr i magen. jag är peppad, jag vill iväg nu!

årets jobbigaste


skitig spegel. jackan som jag sedan i vintras hade glömt i norrköping. går även, som ni ser, att göra till väst. föredrar att springa i långärmad underställströja och väst framför t-shirt och jacka.
idag hade det dock räckt med t-shirt. och shorts.

årets jobbigaste pass. flåsade hela tiden, kom aldrig i någon bra takt med andningen. backarna sög musten ur mig och drog ner rejält på tempot. det var för varmt, det var kvavt. efter fem kilometer så svettades jag inte längre av den enorma värmen. jag var så sjukt slut att jag kallsvettades, frös och mådde illa.
sista backen, 10% lutnings-backen. försökte pressa. stannande klockan när jag kom förbi 7km.
sprang en liten bit till för att få ur mjölksyran ur benen. stannade och trodde att min frukost skulle komma upp. jag var helt, totalt slut. äckligt slut. mådde inte alls bra.

joggade ner och strechade ordentligt. kom in och ringde upp mamma som ringt medan jag var iväg. 18grader i skugggan sa deras termometer. smhi sa mig 10grader innan jag gav mig ut. jag måste skaffa en termometer. måste.

dusch och tacos. kunde inte sluta kallsvettas. kände mig helt konstig och frös i flera timmar. precis som efter mitt senaste pass, som var i onsdags. (usch. nästan en hel vecka sedan.)
något ligger i min kropp som jag absolut inte vill ha där. jag vet inte om det är pollen eller virus.
nu har jag fått tillbaka temperaturen i kroppen. nu känner jag mig piggare igen. om man bortser från att huvudet är helt mosigt efter en hel dag framför datorn med plugg.
försöker få lite till gjort och ser fram emot sverige springer, som går av stapeln 21.30 på tv4 sport.

kvällskärlek

tvättid, föreläsning i vetenskapsteorin, städning, löpning och födelsedagsfirande. det var vad som stod på mitt schema idag.
insåg på morgonen att jag lämnat mina löparskor ute på balkongen under natten, vilket medförde att de var sjukt blöta. springa i de gamla eller ställa in löpningen?
jag valde att ställa in. regnet öste ner utanför fönstret och jag lyckades istället att ta mig igenom föreläsningar och lite i böckerna.

pappas födelsedag idag. klockan sex var det middag och sedan bowling på the big bang. trevligt! även att jag bara placerade mig tvåa..
kom hem tidigare än väntat, då vi började spela bowling tidigare än planerat.
vädret hade vänt. fuktigt i luften, kyligt men solsken. skorna var torra.

det blev en sväng ner till scania, scaniaslingan runt och sedan hem igen. underbart med lite terränglöpning igen. i skogen trivs jag bäst, i skogen springer jag helst.
det blev dock en tung runda. jag försökte att dra upp lite på tempot, men blandningen av jord och bark som täcker hela scaniaslingan blir tung att springa i när det regnat en hel dag.
andningen är ännu inte med än. jag nyser minst tjugo gånger om dagen, och de som känner mig nära vet att jag moreless inte kan nysa, alls.
men ikväll var det en underbar sväng. även att tempot var högre än njuttempo. även att slingan var tung att springa. även att andningen inte riktigt vill.
för ikväll hade det mesta av all lös pollen regnat ner. det var kyligt och friskt. terrängen var underbar och jag sprang hela rundan med ett stort leende på läpparna. efter en hel dag i lägenheten, som jag ägnat åt hushållsysslor och en stammande föreläsare så behövde jag verkligen en löprunda.
nu är humöret på rätt köl igen och ikväll kommer jag somna nöjd och glad. inte bara för att rundan gick bra, utan även för att jag åker till norrköping imorgon. <3

en vanlig onsdag

första rundan inlines för i år är avklarad. <3
det blev en väldigt kort runda, sammanlagt max fyra kilometer. men då jag åkte på mina inlines en gång förra året. när de var helt nya, i 12km och fick världens skoskav, så är nog detta bra. jag får åka in dem lite först.
jag lyckades hålla mig på benen hela tiden och nu vill jag bara ut och åka långt.
i vårsolen, i värmen, i vårkläder.

tittade på Spirit of the Marathon med Fredrik. löpsuget är nu ännu större, jag vill träna inför ett marathon NU.

förvisso så vet jag att jag tränar inför det redan nu, att jag tränar inför ultraloppen jag i framtiden vill genomföra. men då jag inte är anmäld till något i dagsläget så känns det inte verkligt.

tålamod linda, tålamod.

 

imorgon får jag sträcka på benen igen. idag var det vilodag från löpningen. en promenad med Sara på morgonen och sedan ett pass styrka på överkroppen under eftermiddagen blev det istället.

det känns inte alls på samma sätt som när jag fått löpträna. jag känner mig rastlös men samtidigt seg i kroppen.

lyxade till dagen med pastasallad, innehållande massvis med avokado. <3

nu ska jag fortsätta att lyxa till det, genom att gå och lägga mig tidigt.


Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand

jag blir irriterad av att folk som inte alls umgås med mig i dagsläget påstår att jag har ortorexi.
det finns ingen koppling mellan min träning och ortorexi i dagsläget, alls.
jag kanske tränar mycket, ja. jag kanske pratar mycket om min träning, ja. jag kanske gillar det hela så, ja.

visst. jag blir lättirriterad när jag inte får träna. idag har jag bara suttit i lägenheten hela dagen. säger någon fel sak så brister det för mig om jag inte tänker efter. men det har mest och göra med att jag har suttit still, inne hela dagen, själv. en promenad på en kvart utomhus hade fixat det hela, eller vadsom.
jag behöver inte springa en mil eller köra ett styrketräningspass på en timme varje dag för att må bra. men jag behöver röra på mig, för det är vad min kropp är skapad för. den är inte alls skapt för att sitta framför datorn en hel dag och spendera hela kvällen framför tvn.
det finns förvisso dagar då jag bara vill sitta och glo på någon av dumburkarna hela dagen, då jag inte vill röra på mig alls. men oftast så behöver jag komma ut och få lite frisk luft i några minuter iaf, för att jag ska må bra. det handlar inte om att jag får dåligt samvete av att inte röra på mig. det handlar om att jag blir rastlös och seg i kroppen. jag blir trött och hängig, jag behöver det där lilla för att hålla mig pigg och vaken. det behöver de allra flesta, vare sig de är elitidrottare eller inte tränar alls.

maten finns det heller inte mycket att klaga på. jag äter varierat och bra. men jag tänker inte på det i dagsläget. jag tänker i stort sätt inte på det alls. jag kan lätt smälla i mig pizza, ostbågar eller glass utan att må dåligt.
jag äter förvisso bara ett mål lagad mat om dagen. men det är vad jag har växt upp med, det är vad jag alltid har gjort.
lagad mat är något jag alltid har ätit i skolan, mitt på dagen. efter skolan så äter man mellanmål och sedan äter man kvällsmat med familjen. men kvällsmaten hemma hos oss brukade inte alltid bestå av lagad mat. det var oftast mackor. mest för att det inte var så ofta någon orkade ställa sig och laga mat direkt efter jobbet.
nu äter jag lagad mat på eftermiddagen/kvällen istället. men det är fortfarande ett mål lagad mat. på helger kanske det blir två.
jag försöker tänka på maten på så sätt att jag vet att jag har lätt för att slarva med det annars. jag avskyr att laga mat till mig själv, jag glömmer bort att jag behöver äta när det inte är någon annan i närheten som börjar gnälla över en hungrig mage. men det mesta går just nu faktiskt på ren automatik. jag äter frukost, mellanmål, mat, mellanmål och lagad mat. jag äter fem mål mat om dagen, men inte för att jag tänker på det. utanför att jag började med det när jag jobade på okg i höstas och det då per automatik blev fasta tider att äta på. i dagsläget är jag därmed hungrig på i stort sett fasta tider och tar mig då något att äta.

bloggen handlar mer eller mindre bara om min träning och mat. men det är för att jag vill ha det så då jag i slutändan vill läsa till personlig tränare. detta är mitt största intresse och därav så ägnar jag det mycket tid. jag tränar med större mål i dagsläget, vilket gör att jag måste träna mer och mer strukturerat.
hade paradise hotel, sprit eller kläder varit mitt störtsta intresse så hade bloggen antagligen handlat om det. nu förstår jag mig dock inte på paradise hotel, gillar inte alkohol särskilt mycket alls och tycker inte att kläder är roligt att skriva om, så nu handlar min blogg om mig och inget annat.



humörhöjare

opepp till tusen. jag kände mig bara låg. tänkte att jag skiter i träningen idag, det brukar ändå aldrig bli bra när jag inte alls är sugen. men det var allt för många timmar kvar tills jag skulle få sova, och datorn tråkade bara ut mig. jag fastnade vid fel musik och kände mig bara ännu sämre till mods.
så jag slet på mig löparkläderna iaf och tänkte klippa 9km i ett lugnt 6-tempo.

efter en kilometer så förbannade jag mig själv över att jag inte värmt upp något alls. vaderna var stela, benen var inte med mig och jag kände att jag hade gått ut för hårt. drog därmed ner lite på tempot.
efter ytterligare en kilometer så svarade benen och humöret började gå upp igen.
jag lyckades komma in i ett bra flow och helt plötsligt så var jag framme och klar med min runda. 48min och 50sek stannade jag klockan på. jag hade lyckats dra ner tiden på rundan med 2min och 16sek och därmed satt en ny bästa tid på den.
jag var en slut tjej när jag kom in. och svettig som om jag suttit i en bastu.


nu är humöret på rätt köl igen och jag är nöjd med mig själv. jag är inte alls bra på att springa snabbt, jag springer hellre långt. lugna, längre rundor är min melodi. dessutom så vågar jag inte dra på något tempo utomhus just nu med tanke på höften som krånglar och foten som jag är rädd ska kännas av igen om jag gör ngt dumt.
lyxar till kvällen med att sitta och stirra på tvn och äta mango.

walking on sunshine

tog en solskenspromenad på 1h 45min igår. runt stan och kilen.
fruktansvärt skönt, avkopplande och varmt i solen. jag har nu en hel drös med fräknar som kikar fram i ansiktet.

vid fem var det dags för en återhämtningsjogg tillsammans med fredrik. vi tog oss runt kilen i sextempo, som planerat. det var ett tungt pass. benen var sega den första biten innan de blivit ordentligt varma. efter tre kilometer så hade jag en pigg känsla i benen istället och jag hade nog kunnat fortsätta en bra bit till även att jag fixade nio kilometer i måndags. men halsen gjorde sig påmind och höften ville inte riktigt vara med.
det är därmed vilodag för mina ben och min kondition idag. ett pass styrka för överkroppen är inplanerat istället. en promenad får mina ben dock tåla. vila betyder ju inte att jag ska sitta helt still en dag.. det är ju sol på himlen idag med, man måste ju passa på då.

kvällen avslutades sedan med smålandsrullar och fruktsallad framför tvn. vilket gjorde att jag fick fruktsallad till frukost idag också.

6 min/km

igår blev det en runda utomhus på förmiddagen. fixade nio kilometer i lugnt sextempo. halsen kändes bättre, dock inte helt i form. underbara nio kilometer var det. benen kändes pigga och jag hade kraft kvar i dem när jag kom fram. hade det inte varit för halsen så hade jag nog sprungit upp, tagit lite vatten och sedan tagit en sväng till.
årets första nia utomhus blev det. det känns bra och träningsvärken som jag trodde skulle vara olidlig idag har inte slagit till så pass hårt än.

fixade id-kort och tog en promenad i solen på eftermiddagen.


vid fem idag är det en dags för en sväng runt kilen igen. sextempo denna gång då både jag och fredrik sprang igår. det får bli en återhämtningsjogg. hoppas att solen kommer fram ordentligt under dagen så att det fortfarande är varmt då.
kilens 5km:


löpande tips

milen på femtiofyra minuter. nu har jag en väldig skön träningsvärk i benen och jag lär sova gott inatt. imorgon är det vilodag, för mina ben iaf. det blir lite styrka, ett pass för överkroppen.

 

låten ovan fick jag som musiktips till löpningen. jag gillar johnossi så det passade fint. helst springer jag dock utan något i öronen. allra helst i en skog och bara lyssnar på lugnet. men ibland behöver man något för att orka en bit till. bra tips om man ska fartleka är också att lägga in musik med olika tempon i sin mp3. då går det på automatik.

 

kan passa på att tipsa som sidan jag skulle vilja shoppa loss lite på. jag skulle iaf allt gärna vilja ha en Nathan HPL #020 till långpassen som läggs in om ett tag. när solen kikar fram och orken fortfarande finns kvar efter att en mil är passerad. men tills dess så får det väl duga med ett bälte. hursom, behöver ni lite löparprylar eller bara vill kika så gör ni det här.


pina till pass

kvittot kommer ikväll eller imorgonbitti. men än så länge så känns foten hur bra som! :D
det var den segaste rundan på länge. de där sju kilometrarna som jag trodde skulle döda mig kan slänga sig i väggen. sex kilometer utomhus. i motvind. med fel trosor.

ja, ni läste rätt. min sista tanke innan jag gick utanför dörren var: fasen, ska jag byta trosor innan kanske?
men inte gjorde jag det. det känns så meningslöst att göra det inför moreless varje pass, så idag struntade jag i det. aldrig mer. de ville inte alls passa till tyget i mina varma löparbyxor och satt därav inte alls där jag ville ha dem. så jag fortsätter med att byta till rätt trosor inför passen i fortsättningen, minst sagt.
första biten hamnade jag i världens motvind. det tryckte på extra mycket mellan husen och jag hittade därav inte alls rätt med andningen. efter en kilometer hade jag därmed håll och det satt i de resterande fem.
tack och lov så fick jag medvind/sidvind mitt på rundan, annars hade jag nog gett upp och börjat traska. (för att antagligen bara inse att jag då skulle frysa ihjäl.)
precis i slutet har jag lyckats lägga in oskarshamns jävligaste backe. okej, nu tog jag i. men 10% lutning, precis i slutet på passet och idag med världens motvind och sol rakt i ansiktet. jag peppade mig själv uppför backen med små, små delmål och tanken på att jag snart var hemma igen.

hela rundan tänkte jag att jag skiter i tiden. den får hamna på precis vad den vill, jag tänker inte bry mig. jag skulle känna om foten och höften var bättre, inte springa på en bra tid. det kändes inte alls som ett bra tempo utan hela rundan kändes tung och seg, jag hittade inget bra flow och fick peppa mig själv hela vägen mer eller mindre.
väl framme så stannade jag klockan och kunde inte låta bli att kika. 35min och 49sek.
det är en minut och fem sekunder bättre än i måndags, och idag var rundan enbart en pina. nu är jag därmed rätt stolt över mig själv! tiden är inte alls någon kanontid, det är sextempo. men jag tänker inte låta det hamna i vägen. jag fixade rundan på kortare tid än förra gången även att jag fasen trodde tiden skulle landa på 40min.

ska cykla till andra änden av staden nu och njuta av lite käk och fint sällskap.

träningsfräken

har suttit en halvtimme på balkongen i solen, druckit te och laddat för min runda. vid fyra ska jag ge mig på sex kilometer utomhus, i samma lugna tempo som förra gången.
jag borde ta löpbandet idag, för att verkligen få ett stötdämpande material för både höft och fot, men jag vill inte alls. solen skiner och det ligger vår i luften, jag vill sträcka på benen utomhus. så en kort runda i lugnt tempo. känner jag det minsta i foten så kommer jag börja gå den kortaste vägen tillbaka.
foten kändes mycket bättre igår, idag känner jag inte av den alls. den känns helt som vanligt och det är bara att hoppas på att det var en tillfällig grej.
känns allt bra idag så satsar jag på milen imorgon eller på fredag. på lördag är det som tidigare nämnt träning med pojkarna. det lutar åt att springa runt kilen, den är 5,5km lång och jag tror det är en lagom runda första gången vi ska träna tillsammans. det blir en lugn runda, jag kan behöva återhämtningen och så slänger vi in lite fartlekar eller intervaller för att se hur pojkarna reagerar på det. vad jag har förstått så har ingen av dem kört särskilt mycket intervallträning innan. själv är jag lite kär i den typen av träning då den får upp konditionen bra mycket fortare än att lunka samma runda i samma tempo dag ut och dag in.

inser också att min blogg moreless börjar likna en träningsblogg. men ni som läser den får stå ut, det är ju vad jag älskar att syssla med. släng in en kommentar om det är något ni vill att jag ska tipsa/skriva om.
i övrigt så gav tydligen den där halvtimmen på balkongen mig början på mina fräknar. några dagar till med sol och jag gissar på att de lär hamna på sin plats på riktigt. ska jag skratta eller gråta?

lig. talofibulare anterior

har nog lyckats skada ledbandet lig. talofibulare anterior.

foten är svullen, sitter jag still för länge så gör det sedan ont att gå, den är varm och öm. jag håller tummarna för att det bara är en lätt liten skada så att det går över fortare än kvickt.
eftermiddagen har ägnats åt tårar pga detta. jag vill verkligen inte behöva lägga ner min löpning, jag vill inte äventyra den alls. det är ju det bästa jag vet.
vad jag har gjort med foten har jag dock inte en aning om. löpningen kändes som sagt bra om man bortser från det lilla som kändes i höften. allt var frid och fröjd när jag kom in efter rundan. men efter en dusch så var det inte lika bra längre.
nu blir det lite vila och rehabträning. och tummarna släpper jag inte. jag vill verkligen inte behöva vila i två-tre veckor för att det ska bli bra. håll tummarna för mig.
ska ta en kopp te till och försöka trycka in positiva tankar i huvudet, annars blir det en blöt kudde under natten.



löpträning

36minuter och 54sekunder. på den tiden lyckades jag avverka sex kilometer utomhus. 6,1 tempo.
jag hade kunnat pressa på bra mycket mer, jag hade lätt kunnat fortsätta några kilometer till. men en molande smärta i min högra höft gjorde sig påmind under hela rundan så jag tog det väldigt lugnt. njöt av att få röra på benen och känna att jag börjat få tillbaka kraften i dem.
jag slukar varje löparblogg som finns, jag är fruktansvärt taggad på marathon nästa år. jag vill bli ultra och pressa många, många mil på en dag.
men jag börjar lugnt.

i första hand så försöker jag njuta av min löpning i dagsläget. jag försöker att inte fokusera på att få ner tiderna så mycket som möjligt, det finns tid för det senare. jag ska springa stockholms halvmarathon den 11 september i år. den 5 september har jag tjejmilen inplanerat i kalendern. det är ett halvår dit, jag har gott om tid att pressa ner tiden.
nu njuter jag av min träning. och tränar inför göteborgsvarvet även att jag inte ska delta. men pojkarna ska, och jag hjälper mer än gärna till att pressa fram dem dit. lugnt pass med inslag av fartlekar ligger inplanerat på lördag. sedan ska jag finna bra backar och dra upp deras ork och kondition med lite fin backträning. de godkände det hela under ölens påverkan i lördags, så nu är det bara att bita i det sura äpplet och se till att kämpa upp konditionen pojkar!

kolaträning

sju kilometer på trettioåtta minuter och trettioen sekunder.
jag trodde att jag skulle dö under hela passet. höften krånglade inte alls, men någon hade istället hält kola i benen på mig. första kilometern funderade jag på vad fan jag skulle ställa in sju kilometer på löpbandet för. de sista två fick jag verkligen peppa fram mig själv under. hade jag försökt en halv kilometer till så hade jag rullat av bandet i ren utmattning.
idag var med andra ord inte ett toppenpass. tiden blev hyfsad men det ska inte kännas så där tungt att springa ett sjukilometerspass på ett löpband utan någon som helst lutning. jag vågar mig inte på någon lutning än, varje uppförsbacke utomhus gör nämligen så att höften börjar knasa. så jag får köra löpband ett tag till, plant. sedan får det bli backträning så att det heter duga när jag tränat upp höften mer. stockholm är ju tyvärr inte så speciellt flackt.

om en timme så landar det hursom lyxmat i min mage. köttfärslimpa med fetaost i samt stuvade makaroner till. mums, mums, mums!
imorgon blir det en tidig morgon. kvartsfinal mellan Sverige - Slovakien.
det är hockeyfrukost inplanerat. smoothie, baguetter i ugn med brieost och te till. allt i fint sällskap, det känns som att det kan bli en bra start på dagen. förutsatt att sverige vinner kanske?

kärleken

pluggar och suckar över snön.
jag älskar snö, men nu har det gått för långt. det ligger en meter snö ute och det har legat ett vitt lager över min värld sedan i december. egentligen ska jag väl inte gnälla. jag gillar ju som sagt snö, och nu har det varit en riktig vinter i år.
men jag drömmer mig till våren. soliga dagar och varmare kvällar.
kunna löpträna utomhus igen, utan att hela tiden tänka på vart jag sätter ner fötterna. utan att behöva oroa mig för att det ska finnas en isfläck under nästa snötäcke.
jag vill ha tillbaka mina benmuskler som orkar bära mig fram kilometer efter kilometer.

bilden är från januari. då löptränade jag fortfarande utomhus och träningen gick bättre och bättre för varje gång.
idag är det söndag, jag pluggar och min högra höft började hoppa när jag skulle löpträna tidigare under dagen. jag är bitter och har söndagsångest. jag hade behövt den där timmen på löpbandet. det blev istället ca. en kvart och tre kilometer. sedan tvingades jag ge upp. därav så är den rådande känslan i min kropp just nu att långdistanslöpningen kommer avta och stanna upp ett tag. jag måste träna upp musklerna runt höfterna för att kunna springa långt igen. jag måste börja backträna löjligt försiktigt.
den här gången vill jag göra allt rätt. jag vill kunna satsa på min löpning till fullo. jag vill fixa det där marathonet nästa år. jag vill slippa alla problem och därmed slippa vilan man måste utstå när det kör ihop sig och rehabiliteringstiden efter.

men mest av allt så vill jag bara kunna sträcka ut steget ordentligt, hamna i ett underbart flow och springa kilometer efter kilometer samtidigt som ett stort leende på läpparna sprider sig.
löpningen är det underbaraste jag vet.

Tidigare inlägg
RSS 2.0