moluna

fest i lägenheten under. skrik och gap, gammal musik och ungdomar som skrålade med till låtar som fanns långt innan dem. jag kunde inte låta bli att le, även om de störde min sömn. timmar med festligt skålande i glasen, en cigarettrök som smök sig in i min lägenhet när balkongdörren var öppen, glada människor på väg ut för att göra stan.
skratten ekade i huset och det smittades av på mig. skrattade till och mindes alla kvällar med hemmafester, alla kvällar med några glas vin innan man skulle ut på krogen. en cigarett i ett allt för rökigt rum. en billig öl i handen och en god vän i den andra. samtalen som aldrig ville ta slut, kvällarna som man aldrig ville skulle ta slut.
en obekväm soffa kunde bli nattens paradis att sova på. vakna upp med en tungt huvud som genast kändes lättare när man såg alla älskade vänner runt omkring. mjukiskläder och te, en fika på stan och gud så underbart livet kan vara när lever det tillsammans med älskade vänner!

mina mattor vill verkligen inte alls ligga kvar på samma ställe, någonsin. jag lägger dem till rätta. två minuter sedan så ligger de i en hög igen. och jag kan ju för allt i världen inte alls gissa mig till vem det är som river till dem.
idag fick jag henne på bar gärning. men vem fasen kan vara arg på den där blicken!? sötaste då.

fredag, men vad hjälper det?
allt började bra. jag vaknade på rätt sida, fick en skön morgonpromenad i kylan. sen dess har det bara varit bråk och krångel åt alla håll och kanter. jag är därav helt slut i kroppen just nu.
styrketräning om en timme. jag behöver det om jag ska hamna på rätt sida igen. lär dock avsluta kvällen tidigt. te i soffan framför en film låter som ett bra avslut på denna fredagskväll. upp tidigt imorgon är det som gäller.
en stor trygg famn hade varit rätt nu. men jag känner inte till någon trygg famn idag. jag känner mig bara vilsen i mig själv.

anastacia har inte en stor famn att erbjuda, men hon försöker verkligen så gott hon kan, min snutt. hon har spenderat i stort sett hela dagen i mitt knä och helst pussandes i mitt ansikte. nyss tog jag en powernap och då fick jag snabbt sällskap. har sovit i en kvart med hennes huvud intill min hals. <3
träningen i all ära, men stacia. vad skulle jag göra utan min bebis?

Och för att tacka honom för att han är så fantastiskt underbar, ett tekniskt geni och can drive a bed like the devil on speed så kommer jag att spendera lördagmorgonen i sängen och bara mmmmmjäsa! Åh vad han är bra!

det ser ut att bli dessa ringar som kommer att pryda våra fingrar. enkla men väldigt vackra. inte så jättedyra heller utan de passar faktiskt vår budget.
jag kan inte sluta att smita in på sidan och kika på bilden samtidigt som jag drömmer mig bort och tänker att de redan är graverade och klara och sitter på våra fingrar. <3

en förlovningsfest har idag börjat planerats lite smått. jag skulle vilja se att den blir av innan årsskiftet då karin är elak tjej och åker bort därefter och jag vill att hon ska kunna vara med.
ni finner länk till gruppen på facebook här. anmäl er om ni är intresserade av att komma, eller om ni bara vill vara med i gruppen. föreslå gärna plats och datum så ska vi se vad vi lyckas komma fram till.


i övrigt så är jag hemma dundersjuk. har lyckats sova sisådär 17 timmar sedan igårkväll och planerar nu att gå och lägga mig igen för att sova tills imorgon förmiddag. hoppas på att jag mår mycket bättre imorgon och faktiskt kan göra saker i helgen, att ligga hemma i sängen är sjukt tråkigt, redan efter bara en dag.
tore har tagit hand om mig hela dagen dock. jag har fått sova i hans knä, han gjorde frukost till mig osv osv. tack älskling!
nähä. höra av mig till bilgänget och säga att jag inte ska med imorgon, ta fler alvedon, mer hostmedicin och nässprej, borsta tänderna och sedan krypa till sängs. god natt världen!

jag har/ska förlova mig.
ja, ni läste helt rätt och ja, det tog nyss slut. men tore har tänkt och kommit fram till att han ångrade sig. så i lördags natt stod han i kön in till hugos i två timmar, för att sedan betala 100kr, vara där en halvtimme och åke hem med mig, jonas, pixie och självklart karin till just karin.
en promenad blev jag medsläpad på och helt plötsligt så kom tårarna. han hade ställt frågan om jag ville förlova mig med honom och jag hade svarat ja.

idag gick det upp för mig på riktigt, när jag klev upp ur sängen där han gosade ner sig i min kudde och tog hela täcket när jag var tvungen att ta mig till jobbet. det var då jag insåg att jag är förlovad. det hela beror väl lite hur man ser på saken kanske. det finns inga ringar än, men jag känner att frågan och svaret redan har gjort vad många anser att ringarna gör. visst, jag har gått och dagdrömt om när vi ska köpa ringar. jag känner mig löjlig flickig och tänker på hur de kommer att se ut. men i mitt huvud och i mitt hjärta så är jag förlovad. och helt klart förlorad i honom.
en vecka var han borta och den veckan fick mig att inse vartenda fel jag gjort och hur dumt det varit att inte skärpa till sig eller hålla käft om småsaker. den där veckan var det hemskaste jag varit med om, men samtidigt så var den nog bra. nu vet jag hur det känns att förlora honom och det är något jag ALDRIG vill uppleva igen.

jag är så fruktansvärt, fruktansvärt lycklig just nu. att säga att jag är bland den lyckligaste tjejen i världen är ingen underdrift. det bubblar om hela mig och jag brister ut i skrattsalvor hela tiden. alla som ser mig tror nog att jag är en ren idiot men det känns som att hela huvudet är fyllt av sockerdricka och i magen är det tusen och åter tusen fjärilar. det här är den bästa känslan som finns! <3


så med andra ord. linda och tore är fortfarande den största framtidsdrömmen för mig, och den är nu helt sann.

jag älskar när han säger vi i meningarna om framtiden.
för något år sedan hade jag blivit nervös om du sagt vi i meningarna om framtiden, för fyra år sedan så hade jag bara vänt på klacken. idag dyker det bara upp ett leende på mina läppar varje gång du säger vi utan att tänka på det. jag vill så gärna vara delaktig i ditt liv länge till, och att få höra dig tänka samma tankar utan att du egentligen uttalar dem, det känns så fantastiskt. jag älskar att dagdrömma mig bort i framtiden och att se dig vid min sida.
varje morgon när du kliver upp för att gå till jobbet så rullar jag över till din plats så fort du kommit utanför dörren. drar in din doft och känner den sista värmen av dig lämna lakanet. varje gång du kommer hem slår hjärtat ett extra slag och varje gång du håller om mig och ger mig en snabb kyss i nacken så känns benen som spagetti.

fortsätt gärna att säga vi i dina meningar om framtiden.