moluna

pluggar och suckar över snön.
jag älskar snö, men nu har det gått för långt. det ligger en meter snö ute och det har legat ett vitt lager över min värld sedan i december. egentligen ska jag väl inte gnälla. jag gillar ju som sagt snö, och nu har det varit en riktig vinter i år.
men jag drömmer mig till våren. soliga dagar och varmare kvällar.
kunna löpträna utomhus igen, utan att hela tiden tänka på vart jag sätter ner fötterna. utan att behöva oroa mig för att det ska finnas en isfläck under nästa snötäcke.
jag vill ha tillbaka mina benmuskler som orkar bära mig fram kilometer efter kilometer.

bilden är från januari. då löptränade jag fortfarande utomhus och träningen gick bättre och bättre för varje gång.
idag är det söndag, jag pluggar och min högra höft började hoppa när jag skulle löpträna tidigare under dagen. jag är bitter och har söndagsångest. jag hade behövt den där timmen på löpbandet. det blev istället ca. en kvart och tre kilometer. sedan tvingades jag ge upp. därav så är den rådande känslan i min kropp just nu att långdistanslöpningen kommer avta och stanna upp ett tag. jag måste träna upp musklerna runt höfterna för att kunna springa långt igen. jag måste börja backträna löjligt försiktigt.
den här gången vill jag göra allt rätt. jag vill kunna satsa på min löpning till fullo. jag vill fixa det där marathonet nästa år. jag vill slippa alla problem och därmed slippa vilan man måste utstå när det kör ihop sig och rehabiliteringstiden efter.

men mest av allt så vill jag bara kunna sträcka ut steget ordentligt, hamna i ett underbart flow och springa kilometer efter kilometer samtidigt som ett stort leende på läpparna sprider sig.
löpningen är det underbaraste jag vet.