återupplivad
löpningen kommer tillbaka nu, och därmed även jag.
det har varit tungt med förkylning och pollen, vilket lett till att jag la löpningen mer eller mindre på hyllan ett tag. det var bara några få, kortare rundor i veckorna. inga ordentliga pass. inga långpass, ingen intervallträning.
förra veckan blev det en femma i lite högre tempo än vad jag själv brukar hamna i. dagen efter blev det en åtta i lugnare mak, i ösregnet. vi hann inte mer än utanför dörren innan vi var blöta från topp till tå. badade i skorna och underställströjan blev tung. men det var en skön runda, även att benen kändes trötta sedan dagen innan.
igår blev det 11km i ett lugnt 6-tempo. väldigt skönt, men den kvava luften gjorde mig seg och hela rundan längtade jag efter att få komma tillbaka och häva i mig vatten.
nu har jag lunkat 7,5km i ett hemskt dåligt tempo egentligen. men det var underbart skönt.
benen var inte riktigt med i början, det tog ett tag att vakna till liv. kroppen var trött efter gårdagen, då vi dessutom sprang på eftermiddagen/kvällen. jag vet att min kropp inte var helt återhämtad efter en vila på 14 timmar.
långa rundan ute vid havsslätt. jag sprang i vattenpölar som var 20meter långa med vatten som nådde mig nästan upp till knäna. jag slirade omkring i leran och lyssnade på skogen och mina egna andetag. anpassade mig efter kroppens dagsform.
två rådjur skuttade förbi mig och upp i skogen på min högra sida. nyfikna och stannade för att kika på mig ett tag innan jag försvann runt nästa krön.
försvann bort i mina egna tankar, insåg att jag sprungit för långt och därmed förbi stigen där jag skulle svängt vänster. fick vända tillbaka och springa in på stigen. försvann bort i mina egna tankar igen. drömde om lugna galopper på grusvägarna i skogen. efter fyra kilometer så var benen pigga. andningen och hela kroppen var inte lika mycket med på noterna, så jag fortsatte att hålla samma lugna tempo.
att benen vaknar till och känns pigga är en enorm lycka. då vet jag att mina tunga andning inte beror på en dålig kondition i dagsläget, utan att det mest är pollen som spelar in. sen är iofs inte konditionen på topp heller, men nu är löpningen på gång igen. jag njuter av varje löpsteg jag tar, tungt som lätt.
det har varit tungt med förkylning och pollen, vilket lett till att jag la löpningen mer eller mindre på hyllan ett tag. det var bara några få, kortare rundor i veckorna. inga ordentliga pass. inga långpass, ingen intervallträning.
förra veckan blev det en femma i lite högre tempo än vad jag själv brukar hamna i. dagen efter blev det en åtta i lugnare mak, i ösregnet. vi hann inte mer än utanför dörren innan vi var blöta från topp till tå. badade i skorna och underställströjan blev tung. men det var en skön runda, även att benen kändes trötta sedan dagen innan.
igår blev det 11km i ett lugnt 6-tempo. väldigt skönt, men den kvava luften gjorde mig seg och hela rundan längtade jag efter att få komma tillbaka och häva i mig vatten.
nu har jag lunkat 7,5km i ett hemskt dåligt tempo egentligen. men det var underbart skönt.
benen var inte riktigt med i början, det tog ett tag att vakna till liv. kroppen var trött efter gårdagen, då vi dessutom sprang på eftermiddagen/kvällen. jag vet att min kropp inte var helt återhämtad efter en vila på 14 timmar.
långa rundan ute vid havsslätt. jag sprang i vattenpölar som var 20meter långa med vatten som nådde mig nästan upp till knäna. jag slirade omkring i leran och lyssnade på skogen och mina egna andetag. anpassade mig efter kroppens dagsform.
två rådjur skuttade förbi mig och upp i skogen på min högra sida. nyfikna och stannade för att kika på mig ett tag innan jag försvann runt nästa krön.
försvann bort i mina egna tankar, insåg att jag sprungit för långt och därmed förbi stigen där jag skulle svängt vänster. fick vända tillbaka och springa in på stigen. försvann bort i mina egna tankar igen. drömde om lugna galopper på grusvägarna i skogen. efter fyra kilometer så var benen pigga. andningen och hela kroppen var inte lika mycket med på noterna, så jag fortsatte att hålla samma lugna tempo.
att benen vaknar till och känns pigga är en enorm lycka. då vet jag att mina tunga andning inte beror på en dålig kondition i dagsläget, utan att det mest är pollen som spelar in. sen är iofs inte konditionen på topp heller, men nu är löpningen på gång igen. jag njuter av varje löpsteg jag tar, tungt som lätt.
Kommentarer
Trackback
