moluna

en morgonpromenad och sedan en lunchpromenad med picknick var planen.
avverkade 6km som morgonpromenad i lugnt och behagligt tempo. pratade om lunchpromenaden och planerade vad vi skulle äta.
maxi och införskaffa baguetter och tillbehör. vi gjorde varm choklad och plockade ner allt i ryggsäckar så att vi skulle kunna vandra en bit. 8km räknade vi ut att det skulle bli. perfekt tänkte jag och mina ben. jag skulle ha vilodag men lugna promenader gör inte så mycket, det anser jag vara vila och är dessutom bra för återhämtningen. "bara det inte blir två mil", slängde jag ur mig. tji fick jag.

efter att vi kört fel ett par gånger, ringt några samtal och läst lite på en karta vi hittade så kom vi fram till parkeringsplatsen. placerade bilarna och började glatt att vandra en bit. hittade ett kanonbra ställe att äta vår picknick på och slog oss ner.

snöbollskrig, oerhört goda mackor och en massa skratt. vi bestämde oss för att fortsätta vår promenad. två av själarna vek av, fyra fortsatte med målet att ta oss runt eckern.

glada i hågen, skrattade och skuttade. det började dock kännas lite fel, vi gick fruktansvärt mycket mot väster (öster?) och vi började undra när fasen vägen skulle svänga. helt plötsligt stod vi vid en asfalterad väg. den skulle inte vara där? jag tyckte det kändes trist att vända om, fredrik ville se vilken väg det kunde tänkas vara och sara var på idéerna. vi började vandra åt ena hållet längs vägen. busshållsplatserna sa oss att vi iaf gick i riktning mot oskarshamn, så någon gång skulle vi ju iaf komma hem. det kunde väl inte ta så lång tid?

 

vi möttes av skyltar som inte sa oss något alls om vart vi var.

uppenbarligen mitt ute i skogen. jo, så mycket kunde vi också räkna ut.

 

men solen värmde fortfarande, även om den började hamna lite lågt på himlen. vi var på gott humör, tog kisspauser och drack vatten. tack och lov så tänkte jag på att plocka ner både papper och vatten. utan vattnet hade det varit tungt då vi drack upp chokladen vid picknicken, som var flera timmar sedan.

vi fortsatte att strosa på i vårt lugna tempo. såg sjöar åt både höger och vänster, ingen av dem var dock eckern. "det står hästar på sjön!" ropade jag glatt ut, och insåg att det nog fasen inte var någon sjö. eller så var det sjöhästar?

 

jag var iaf på toppen humör. allt tack vare sällskapet! men jag började kanske bli smått galen?

vi möttes av en större väg och jag kände igen mig. men jag var inte alls där jag ville vara. av våra 8km så hade vi nu 9km kvar. och det var då inte till bilen, utan till oskarshamn.

men vända nu?! nä, det kunde vi inte göra. nu visste vi ju vart vi var iaf. vi skrattade och gnällde lite innan vi började promenade längs 37an mot oskarshamn.

 

humöret hölls uppe med sång och skratt. vi skuttade runt när vi orkade men när vi kom i höjd med sjukhuset så tog energin slut. för första gången under hela promenaden så var det tyst. varför packade vi inte ner en extra picknick för?

 

maxi var vår hägring. vi fyllde på med snabb energi i form av choklad och tog oss den sista kilometern mot en bil. vi behövde nämligen låna en för att kunna hämta den vi ställt mitt ute i skogen. gå tillbaka för att hämta bilen fanns inte alls på kartan. "kottar och bark är allt jag ser, nu vill jag inte gå nå mer!"

bilen hämtades och efter en dusch så var all min energi slut. tryckte i mig banan med choklad i som värmts i ugnen, med glass till. sedan höll jag på att somna. jag kände mig som fem.

 

energin brukar inte ta slut i första taget, men igårkväll fanns det verkligen ingen kvar efter att vi gått 17km. sammanlagt så blev det 23km. min vilodag gick åt pipsvängen men jag får satsa på nästa söndag istället.

 

jag hade hursom, trots trötta ben och stundtals gnällande, sjukt roligt hela dagen!

allt tack vare sällskapet. solen spelade säkert in med, hade den inte varit uppe så hade vi nog gnällt betydligt mer då det snabbt blev kallt när den började krypa ner bakom träden. vid två parkerade vi bilarna och började gå. vid åtta var vi hemma efter att ha hämtat bilen.

när gör vi om detta påhitt? ;)