moluna

Jag byter nu blogg, igen.

Ni finner mig på http://lillamy.devote.se/ istället!
Ska försöka uppdatera mer och oftare där. Så följ med!

utvärdering. jag har sprungit i dem en gång, en kort sväng på 5km.
både asfalt och terräng. tog mig ner till scaniaslingan, runt den och hem igen.

dämpningen är underbar! så mjukt har jag inte landat på hälarna på länge! fotisättningen blir perfekt, för den som pronerar.
jag tror att detta var vad min höft behövde. en bra pronationssko med en utmärkt dämpning. jag har hunnit bli van vid mina nike nu, speciellt mina lunarglide. vilket gör att jag upplevde dessa som lite tunga. men det var inget jag tänkte på när jag väl började springa och kom in i ett skönt flow.
skon hjälpte mig att få ett bra frånskjut och jag kan inte säga annat än att jag är helnöjd.
det enda som drog ner betyget en aning var att snörningen sitter lite snett över foten, vilket gjorde att om man drog åt för hårt så nötte den på fotryggen. men det kanske bara är jag som upplever det som ett problem, jag har rätt beniga fötter..

men för den som behöver en bra löparsko för mängdträning både på asfalt och i skogen så rekommenderar jag helt klart denna!
ska ge den mer tid, men jag tror att jag kommer tycka samma sak efter 20mil som nu!

jag fick hem en avi. från asics. hämtade ut paketet idag. det innehöll ett par Asics Gel-Kayano 16 W i precis rätt storlek.
VEM FAN KOMMER DEM IFRÅN?!?!?!
jag har någonstans ett svagt minne av att jag kanske deltagit i en tävling om ett par sådanna. men jag har inget minne av att jag har vunnit någon tävling..
de sitter hursom som en smäck! en underbar stötdämpning, omsluter foten på ett perfekt sätt och jag vill bara prova dem NUNUNU!

nu äger jag då fyra par löparskor, inte det minsta fel!

har däremot ingen möjlighet att prova dem idag. ska plugga som en tok inför morgondagens prov nu!

Inatt vandrade det omkring ett sömnlöst troll i min lägenhet.

kärlek från monki som jag gärna välkomnar hösten i.

jag stretchar alltid benen i vanliga fall. så fort jag sprungit eller tränat ben på annat vis. överkroppen däremot är jag lite slarvigare med.
men varför i hela fridens namn stretchade jag inte i fredags?!
åtta timmars fyspass. jag arbetade på främre delen av foten hela dagen, med böjda knän. jobbade på balansen. nu kan jag knappt röra mig. jag känner mig som en gumma.
musklerna i vader och framsida lår har dragit ihop sig. de är korta och stenhårda. jag får stretcha varje gång jag reser på mig för att kunna gå. jag har inte haft en sådan här träningsvärk på åratal. man ska nog inte köra ett hårt benpass dagen innan man kör en heldag med fys och sedan glömma bort att stretcha. jag har lärt mig en läxa nu..

JAG NÖTER ASFALT IGEN! :D

en lätt känsla av illamående dök upp efter två kilometer, den satt i resten av rundan. men jag tog mig runt hela rundan, i planerad fart. 9km i 6-tempo. det är SÅ man bygger pannben gott folk!
jag är nöjd!
höften kändes knappt av och det drog därav inte heller något i knät. men jag inser att min planerade halvmara om en månad och några dagar blir allt mer och mer avlägsen. ska jag få bukt med höften så borde jag verkligen inte tvinga upp mig själv på en runda på över två mil.
ska jag fixa halvmaran så måste det bli stenhård träning nu. med löpning i stort sett varje dag och vissa dagar två gånger. jag måste ge allt och på vägen så lär nog min höft bli sämre. jag vet faktiskt inte längre om jag vågar chansa.
tidigare har jag sagt att jag ger gärnet på tjejmilen och sedan får jag se hur det känns. känns det bra så blir det en halvmara, annars så ställer jag in. nu börjar jag fega. nu när höften börjar bli bra igen och jag är tillbaka på banan.
man blir klokare när man springer. under rundan kom jag på mig själv med att tänka att jag tar tjejmilen, i ett lugnt tempo. och så ställer jag in halvmaran. sedan så får det bli rehabträning och en chans att komma tillbaka på banan ordentligt. det är bäst för hela min kropp. jag har varken höft eller kondition för en halvmara i dagsläget.
men sedan så slutar man att springa och då kommer tydligen dumdristigheten tillbaka. nu vet jag varken ut eller in. jag vill ju så gärna, men jag borde inte..

en sommar som lider mot sitt slut. en sommar som övergår till höst. en underbar sommar som övergår till en helt underbar årstid.
rönnbären är röda på träden och jag väntar på att även bladen ska skifta färg. jag väntar på att dagarna ska bli gråmulna och regniga. på att jag får krypa upp i soffan med en bok, en kopp te, en stor varm tröja och sockor på mig. jag väntar på de där underbara höstdagarna när solen är framme och fortfarande värmer. när jag får gå i skog och mark och andas in alla underbara dofter. när jag får springa på blöta barr. när jag får gå på second hand och leta efter stora stickade tröjor.
när kramen från en underbar vän värmer hela dagen mot kylan. när man får hålla hand i vantarna.

det har varit en sommar att minnas. en sommar full med bad, värme och glädje. det är egentligen ett tag kvar på sommaren, men imorgon sätter jag mig i bänken för att bli skyddsvakt. min sommar är slut nu.
jag älskar sommaren, jag älskar att barfota gå genom gräset. att värma mig i solen efter ett kallt dopp. att grilla medan solen sakta går ner över sjön. att irriteras över myggornas jakt efter blod. att behöva vifta bort getingarna som vill åt saften..

jag är ett sommarbarn, men det är på hösten jag får vara mig själv. det är på hösten jag verkligen får känna att jag lever. det är när jag får andas in den friska höstluften som jag trivs som bäst.
på sommaren får jag ge utlopp för min energi utan att någon tittar snett på mig. alla är ju glada och fulla av energi på sommaren? men det är hösten som ger mig energi. jag laddar upp min energi i lugn och ro på hösten, för att klara ett helt år. men egna tankar, tystheten i skogen och varma tekoppar när man kommer in. på så sätt vill jag ladda upp min energi nu. jag känner att den börjar att ta slut. jag börjar sakta med säkert att koppla bort mycket att vardagen. jag börjar tänka mer och mer, som alltid i slutet av sommaren.
jag vill ta det lugnare samtidigt som jag inte finner någon ro när jag sitter still för länge. hösten ger mig ro till att varva ner, till att kunna sitta still i timmar och bara ägna mig åt mina tankar..