moluna

förutom att jag kom hem med en piercing i läppen igår så gjorde jag nog min mor och far glada. de suckade mest bara iofs, och undrade om jag gjort något annat som inte syntes.
var med min mor till kalmar där vi spenderade rätt många timmar med att springa runt i alla affärer. hittade mig ett par nya jeans, då jag krymp ur alla mina gamla, lite linnen och annat smått och gott.
inte ett enda svart plagg blev det! mamma visste inte vart hon skulle ta vägen och bara för att överbevisa henne ännu mer så köpte jag en knallröd mössa. jag ser ut som en tomte i den.

ljusa jeans och jag hatar verkligen att vara svankryggig. byxor kan sitta hur bra som helst, men jag får fortfarande in en hel kudde mellan svanken och byxorna om jag skulle vilja.

idag ska jag dra på mig mina favoritbyxor och köra ett konditionspass. handla, städa och pyssla lite inför kvällen. vid sju dyker mina föräldrar upp för att få mat och efterrätt i sina magar. jag fick nämligen idén igår, om att bjuda dem på middag idag. bra eller inte? det får kvällen avgöra.

sju kilometer på trettioåtta minuter och trettioen sekunder.
jag trodde att jag skulle dö under hela passet. höften krånglade inte alls, men någon hade istället hält kola i benen på mig. första kilometern funderade jag på vad fan jag skulle ställa in sju kilometer på löpbandet för. de sista två fick jag verkligen peppa fram mig själv under. hade jag försökt en halv kilometer till så hade jag rullat av bandet i ren utmattning.
idag var med andra ord inte ett toppenpass. tiden blev hyfsad men det ska inte kännas så där tungt att springa ett sjukilometerspass på ett löpband utan någon som helst lutning. jag vågar mig inte på någon lutning än, varje uppförsbacke utomhus gör nämligen så att höften börjar knasa. så jag får köra löpband ett tag till, plant. sedan får det bli backträning så att det heter duga när jag tränat upp höften mer. stockholm är ju tyvärr inte så speciellt flackt.

om en timme så landar det hursom lyxmat i min mage. köttfärslimpa med fetaost i samt stuvade makaroner till. mums, mums, mums!
imorgon blir det en tidig morgon. kvartsfinal mellan Sverige - Slovakien.
det är hockeyfrukost inplanerat. smoothie, baguetter i ugn med brieost och te till. allt i fint sällskap, det känns som att det kan bli en bra start på dagen. förutsatt att sverige vinner kanske?

snöpromenad. världen är allt rätt vacker när den är vit även att jag är trött på snön.

efter promenaden blev det pannkakor och alice i underlandet. suddmys i lägenheten råder just nu.

dålig kvalité och snea bilder. jag skyller allt på mobilen.

fem kilometer på tjugosju minuter och femtio sekunder idag. 5,36 tempo. sedan tio minuter på crosstrainern.
ett lugnt pass med koll på hur höften kände sig under hela tiden. det kändes bra idag och jag hade säkert kunnat dra på ännu mer. men nu skulle jag göra rätt och därav så börjar jag lugnt.

nu unnar jag mig själv lite bob hund, en kopp te och en chokladmuffins.

pluggar och suckar över snön.
jag älskar snö, men nu har det gått för långt. det ligger en meter snö ute och det har legat ett vitt lager över min värld sedan i december. egentligen ska jag väl inte gnälla. jag gillar ju som sagt snö, och nu har det varit en riktig vinter i år.
men jag drömmer mig till våren. soliga dagar och varmare kvällar.
kunna löpträna utomhus igen, utan att hela tiden tänka på vart jag sätter ner fötterna. utan att behöva oroa mig för att det ska finnas en isfläck under nästa snötäcke.
jag vill ha tillbaka mina benmuskler som orkar bära mig fram kilometer efter kilometer.

bilden är från januari. då löptränade jag fortfarande utomhus och träningen gick bättre och bättre för varje gång.
idag är det söndag, jag pluggar och min högra höft började hoppa när jag skulle löpträna tidigare under dagen. jag är bitter och har söndagsångest. jag hade behövt den där timmen på löpbandet. det blev istället ca. en kvart och tre kilometer. sedan tvingades jag ge upp. därav så är den rådande känslan i min kropp just nu att långdistanslöpningen kommer avta och stanna upp ett tag. jag måste träna upp musklerna runt höfterna för att kunna springa långt igen. jag måste börja backträna löjligt försiktigt.
den här gången vill jag göra allt rätt. jag vill kunna satsa på min löpning till fullo. jag vill fixa det där marathonet nästa år. jag vill slippa alla problem och därmed slippa vilan man måste utstå när det kör ihop sig och rehabiliteringstiden efter.

men mest av allt så vill jag bara kunna sträcka ut steget ordentligt, hamna i ett underbart flow och springa kilometer efter kilometer samtidigt som ett stort leende på läpparna sprider sig.
löpningen är det underbaraste jag vet.

undviker skolböckerna och tar egobilder istället. inser att jag har fått rätt långt hår och inser hur mycket längre det hade varit om det inte bott en massa korkskruvar i det.

nu är det dags att dyka med huvudet före ner i 'english heritage, english cinema' ett par timmar.

just nu avskyr jag att jag lärt känna så många fina människor de senaste åren.
för jag saknar dem, och är inte alls säker på att jag kommer att kunna få träffa dem igen och umgås.

för fem år sedan så var jag mästare på att hålla distansen. idag får jag kämpa för att inte släppa in folk för nära.
jag vill radera och göra om. jag vill ha tillbaka min fasad som ingen lyckas ta sig igenom. vart tappade jag den?
jag vill kunna stå stark på egna ben och skita i vad alla runt omkring tycker och tänker. kunna känna att de får stå där i sinna miserabla liv och snacka skit om mig och allt, om de vill, om det är vad som gör att de känner någon slags spelad lycka.
idag bryr jag mig för mycket, för att jag släppt in folk för nära. jag kan inte längre strunta i hur folk mår. jag vill vara där och hjälpa. jag kan inte ignorera hur folk tänker och handlar, allt känns som ett knytnävsslag som hårt träffar njurarna.

dagarna går ständigt upp och ner. idag börjar jag med en störtdykning.
dra täcket över huvudet och bara skippa hela jävla dagen låter bäst. jag är inte alls motiverad till livet. tårarna rinner längs kinderna och klockan har inte ens slagit åtta än.
ena stunden vill jag ha tillbaka allt. andra stunden vet jag inte alls vad jag vill och tredje stunden vill jag inte ha något med det hela att göra. tankarna bara vimsar runt och jag lyckas inte skapa någon som helst ordning.
att känna sig ensam är den värsta känslan jag vet, att känna sig utanför och inte delaktig.
och även att jag har så underbara människor omkring mig så känner jag mig så fruktansvärt ensam.

svullen läpp och för lång stav. men jag är allt en nöjd tjej iaf.

helgen har varit fin. lat men fin.
ingen träning alls. utan slöhäng på soffan med house, filmer och onyttigheter. god middag med trevliga människor och en massa skratt. igår var det bio och det avslutade helgen perfekt, även att det för normala arbetande människor egentligen var måndag. för mig är alla dagar likadana och jag måste ständigt kolla i min kalender för att påminna mig om vilken dag det egentligen är.

nu är dock latheten över. onyttigheterna också.
femtio minuters armpass igår som tidigare nämnt, idag blev det ett femtio minuters långt benpass. imorgon är det dags för konditionsträning igen.
jag varierar och sköter min träning bra i dagsläget. konditionspassen varierar från en lugn joggingtur utomhus på fyra kilometer till ett stenhårt pass på löpbandet i en timme. det blir en del fartlekar när jag tar mig ut och springer och jag ska köra lite intervall på löpbandet i dagarna. mellan konditionspassen så lägger jag in styrketräning för att bli uthålligare i min löpning, få en bättre teknik och lära känna min kropp bättre. jag håller mig även till vilan och kör i dagsläget inte två likadana pass två dagar i rad.
det känns i musklerna att träningen är igång igen. jag har nästan alltid lite, lite träningsvärk i någon muskel. jag börjar känna att jag kan ge mer och mer på varje träningspass och jag ser en antydan till resultat även i spegeln. inte alls mycket, men det går åt rätt håll.

nu har jag precis fått i mig en mango-banan-ananas smoothie och ska hoppa in i en dusch samt dra en städning av lägenheten innan jag lagar mat.

styrketräning i femtio minuter. överkropp denna gång. jag kommer vara helt slut i morgon, träningsvärken börjar redan att smyga sig på. men det är en underbar känsla och jag välkomnar den gärna, även att jag blir gnällig som ett barn om någon petar på mig när jag har det.

igår fick jag mig en wokpanna. <3
vilket leder till att det kommer bli en hel del wokmat framöver. ska se om jag kan lyckas sno tores underbara recept på hans kycklingwok och se om jag kan få ihop det hela ungefär lika bra.
nu vankas det dusch och sedan måste jag slänga ihop lite mat. vid sex ska jag tydligen kidnappas och jag är så fruktansvärt nyfiken att jag håller på att spricka!
mitt nya smeknamn är strut. för att jag är nyfiken i en. förstår inte detta, jag är väl aldrig..

jag är seg i hela kroppen och siktar snart mot sängen och en bok. anastacia däremot är inte seg någonstans, hon har ju vilat sig hela dagen. för tillfället springer hon omkring som en tok i hela lägenheten. pratar konstant och jagar en halvt slaktad leksaksmus. det är nog i stort sett bara huvudet hon jagar, resten av musen vet jag inte vart hon har lyckats gömma.

fina rebecca slängde upp '7 intressanta och ointressanta saker om mig' på sin blogg. jag härmar henne och gör likadant innan jag ger upp datorn för den här dagen.

• jag har en mani på att alltid bädda om min säng innan jag går och lägger mig. lakanet måste vara helt slätt, täcket ska ligga i perfekt position och kuddarna ska vara fluffiga. det kvittar om jag bäddat sängen på detta sätt på morgonen, det måste göras om innan man kryper ner på kvällen.

• när jag är ute och springer och lyckas trampa på en sten/upphöjning/liknande med ena foten så måste jag göra samma sak med andra. annars känns det ojämt. (händer förvisso bara de gånger jag inte kommer in i något bra flow)

• jag har aldrig varit rädd för skräckfilmer på så sätt att jag hoppar/skriker till eller liknande. men jag undviker helst att se på dem ensam om nätterna, då kan jag inte sova sedan.

• måste alltid ha min mobiltelefon i närheten, annars blir jag nojjig över att jag missar något viktigt.

• har under årens lopp hunnit ändra stil typ tusen gånger. från att gå från någon form av hiphopare som tyckte det var kul att skriva med graffiti text på alla papper som kom i min väg, till att bara klä mig i svart och lyssna på cannibal corpse, till någon form av indiska/mys-stil. antagligen det mesta däremellan också.

• är i dagsläget helt tokig i monki och indiska. jag kan knappt gå in i affärerna utan att komma ut pank.

• anser att det allra bästa sovsällskapet är anastacia. en mysig katt som kryper ner under täcket och spinner får mig att somna på tio röda.

det sistnämnda tänker jag fixa mig nu. bara hon slutar upp att vara tokig så ska det nog gå. håll tummarna!

jag myser runt i strumpbyxor och enorma tröjor. det är då jag pluggar som bäst har jag märkt.

med katten i knät och en smoothies i magen så är jag just nu rätt nöjd efter en timmes benpass på gymet.
idag känns kroppen mycket bättre och jag fortsätter att hälla i mig vatten.
igår blev det lite halvt om halvt påhittad mat. Jag blev sjukt sugen på couscous och mango så jag passade på att göra en mumsig blandning:

• 4dl couscous (skulle bli matlådor också)
• en stor mango
• ett syrligt äppel
• en röd paprika
• några nävar cashewnötter

paprikan grillade jag i ugnen. 200grader i ca. 25min. tills dess att skalet var lite svart med blåsor på för att det lätt skulle gå att dra av. av med skalet och dela paprikan i bitar.
dela mangon och äpplet i bitar och i med allt när couscousen har stått i vattnet i fem min. cashewnötterna var det bara till att röra ner.
till detta blev det en halv kycklingfilé, en halv avokado och lite tzatzikisås.
mumsmumsmums!


dagens smoothie:

• 1 stor banan
• 1 stor mango
• 150g vaniljyoghurt
• 2dl ananasjuice

bananen och mangon skar jag i bitar igårkväll, för att frysa ner över natten.
sedan är det bara i med allt i mixern och mixa tills det blir jämt. sedan direkt ner i magen!

och DÄR sa min kropp ifrån.
femtio minuters styrketräning av överkroppen. sedan fick jag snällt sätta mig ner, försöka hälla i mig en liter vatten och få huvudvärken att gå över.
dåligt intag av vatten de senaste dagarna. på tok för mycket te, som förvisso tänker alla, innehåller en jävla massa vatten. men det är vätskedrivande så det heter duga.
lagad mat landar i min mage en gång om dagen. detta runt fem-sex tiden på eftermiddagen/kvällen. frukosten fuskar jag inte med. då skulle det nämligen inte gå att prata med mig om dagarna för att humöret befunnit sig i botten. men måltiderna däremellan är det värre med. sätter jag mig för att plugga så försvinner hungern och jag glömmer helt enkelt bort att äta. jag tar hellre mackor och smoothies mitt på dagen än vad jag ställer mig och lagar mat till mig själv, för tråkigare syssla vet jag inte om det finns.
i och med detta så har jag också gett mig själv järnbrist som present. jag känner inte av den där underbara energin lika mycket som tidigare och kroppen skriker hela tiden efter ännu mer sömn.
träningslusten är tillbaka rejält och även lusten för att sluka all information om träning, kost och hälsa. kostschemat är mer eller mindre färdigt, jag har inte orkat pilla dit exakta måltider det är väl det enda. men hur mycket av vad och när jag bör få i mig finns färdigt på papper. varför följer jag det då inte?

det måste bli ändring nu. jag tränar bra. det är inte för mycket träning i dagsläget, snarare kanske för lite. men med tanke på tidigare omgångar när jag kört igång och det alltid har blivit för mycket så tar jag det hellre lugnt och försöker att inte bli tokig i träningen igen. en distans till sin träning är alltid bra att hålla har jag hunnit lära mig.

jag är rätt bra på att övertala andra till att äta en nyttig kost, till att träna bra med sunda mål och dricka tillräckligt med vatten.
men att leva som man lär. det är något jag behöver arbeta på.

gardiner och väggprydnader på plats.

händelserik vecka?
varit på kalmar sjukhus och vänt, fick följa efter ambulansen och det var väl kanske inte den lagligaste körningen hittills. allt gick hursom bra i slutändan. vid elva på kvällen landade vi på sjukhuset, vid fyra på morgonen var jag hemma igen. en vända i sängen och sedan tillbaka till kalmar vid tio för att hämta pojken igen.

igår var vi ute vid stensjö by. grillade korv och lekte med izac i snön, allt i fint sällskap. guld värt, trots kylan.
hem för en joggingtur på 4km. jag har nu fått tillbaka träningslusten på riktigt igen. <3 jag är som lyckligast när jag får dra på mig löparskorna och ge mig ut på en runda. det finns verkligen inte mycket som går upp mot det. humör innan kvittar, det är mycket lättare att andas, huvudet känns klarare och allt känns bekymmersfritt när man avslutar en runda. tankarna slutar för en stund att virra omkring utan fäste och för ett ögonblick så har jag koll på vad jag vill med mitt liv och jag mår bra.

idag har jag varit på massage, en och en halv timme tog det. väldigt skönt var det och mamma är allt bra hon som ger mig sånt där i julklapp.
det sitter nya strängar på min gitarr nu, som hänger på väggen. basen får vänta ett tag till, de hade inte tillräckligt bra strängar hemma enligt min kräsna sida. solen skiner in genom mitt fönster och jag tog en ensamfika med te och muffins på balkongen nyss. när våren är på ingång på riktigt så lär balkongen användas flitigt, den ligger helt perfekt mot söder.
nu har anastacia hittat en perfekt. nära mig och i solen, min lilla bebis är så väldigt nöjd med läget här.

befinner mig nu på ny ort med ny adress. internet är igång, allt är upppackat och idag anländer en slagborr så att jag kan göra hål i mina betongväggar för att få upp lampor, gardiner osv.
anastacia trivs som fisken i vattnet. hon pratar som en tokig, myser mer än vad hon någonsin har gjort, har svansen i vädret hela tiden och gosar ner sig under överkastet i sängen mest hela tiden. även jag trivs jättebra. har inte hunnit lära känna den lilla staden än, men jag har bra känslor av min lilla mysiga etta, jag gillar mitt sällskap och jag älskar att kunna ta mig till gymet igen.
igår blev det 45min på löpbandet. jag hade velat fortsätta men både höft och hals sa nej. jag är nog inte helt bra i halsen än efter alla jävla förkylningar som följt mig den här vintern. men jag bortser från det nu. tränar inomhus, äter mycket bättre, öser i mig kopiösa mängder grönt te, c-vitamin och frukt. jag ska få bort de sista resterna av förkylningen nu. jag ska komma igång med min löpning och börja peppa inför halvmaran. jag är taggad på hela tanken inför den, jag blir studsig och rastlös i benen varenda gång jag tänker på den. det är bra känslor.