kroppsfixering
det finns två ideal som jag pendlar mellan att avsky och att älska.
ena stunden så älskar jag den allt för spinkiga looken och jag ger flickan på min axel rätt.
andra stunden så inser jag hur dumt det är och älskar det riktigt vältränade idealet.
just nu när jag sitter hemma och snorar så drar flickan i mig mer än vanligt. den andra idealet är inget som är lätt att eftersträva när man bor hemma, inte har pengar till gym och dessutom är förkyld som en tok vilket innebär att man inte kan träna alls. det blir istället långa promenader, grönt te i mängder och på tok för lite mat då förkylningen dödar min hunger.
när allt är tilltrasslat i mitt huvud och min mage ständigt känns som en enorm klump så innebär varje måltid som jag hoppar över att jag lutar mig tyngre och tyngre mot fel axel. jag läser som en tokig alla artiklar om kost, hälsa och träning som jag bara kan hitta. jag ger henne mer och mer rätt samtidigt som jag vet att jag måste ha mer information med mig om jag ska lyckas slita mig från käftarna.
än så länge så står jag någorlunda stark. jag håller mig på rätt vikt och försöker att äta en vettig kost. men vikten har rasat för varje gång jag ställer mig på den fruktade vågen och jag vet att det är något jag måste ta tag i fortare än kvickt om jag inte ska falla hårt igen. samtidig så vill jag ju i ena stunden falla hårt.
nu behöver jag verkligen ett eget boende. kunna få köpa hem mat till en kost som jag kan följa stenhårt, kunna få ta mig ut och springa eller iväg till gymet närsomhelst, få följa mina egna tider och jobba hårt för att inte falla dit. andra stunden vill jag ju bestå av bara muskler.
ena stunden så älskar jag den allt för spinkiga looken och jag ger flickan på min axel rätt.
andra stunden så inser jag hur dumt det är och älskar det riktigt vältränade idealet.
just nu när jag sitter hemma och snorar så drar flickan i mig mer än vanligt. den andra idealet är inget som är lätt att eftersträva när man bor hemma, inte har pengar till gym och dessutom är förkyld som en tok vilket innebär att man inte kan träna alls. det blir istället långa promenader, grönt te i mängder och på tok för lite mat då förkylningen dödar min hunger.
när allt är tilltrasslat i mitt huvud och min mage ständigt känns som en enorm klump så innebär varje måltid som jag hoppar över att jag lutar mig tyngre och tyngre mot fel axel. jag läser som en tokig alla artiklar om kost, hälsa och träning som jag bara kan hitta. jag ger henne mer och mer rätt samtidigt som jag vet att jag måste ha mer information med mig om jag ska lyckas slita mig från käftarna.
än så länge så står jag någorlunda stark. jag håller mig på rätt vikt och försöker att äta en vettig kost. men vikten har rasat för varje gång jag ställer mig på den fruktade vågen och jag vet att det är något jag måste ta tag i fortare än kvickt om jag inte ska falla hårt igen. samtidig så vill jag ju i ena stunden falla hårt.
nu behöver jag verkligen ett eget boende. kunna få köpa hem mat till en kost som jag kan följa stenhårt, kunna få ta mig ut och springa eller iväg till gymet närsomhelst, få följa mina egna tider och jobba hårt för att inte falla dit. andra stunden vill jag ju bestå av bara muskler.
Kommentarer
Trackback
