moluna

en arbetsdag kvar den här veckan, sedan bär det av till norrköping. jag ska få träffa världens bästa karin och bara komma bort i några dagar, det behövs.
torsdagskvällen kommer förhppningsvis att bjuda på en sväng till linköping och platens bar där dia psalma spelar under kvällen och det är förhoppningsvis billig dricka. fredagen blir nog lugnt, jag vill avnjuta en myskväll i tjejernas sällskap och på lördag så är det halloween och därmed dunderfest. måste hitta kläder tills dess med, mina clownkläder är mystiskt försvunna så i år får det bli att köpa ngt att dra på sig.

ska försöka att packa ner allt nu och ta en dusch. sedan får jag försöka att flörta lite med föräldrarna och se om jag kan åka till högsby och sova där inatt, saknar dem ju och nu är jag inte ens hemma så att jag kan träffa dem i helgen.



tillbringar mina dagar med att undvika att vara själv i dagsläget, jag gör allt för att komma bort från mig själv och alla tusen tankar i huvudet. panikångesten kommer så fort jag lämnas ensam i en minut, jag låser in mig på toaletten på jobbet och gråter. jag försöker att kväva tårarna i kudden om kvällarna och jag skulle helst av allt vilja kunna försvinna från min egna kropp ett tag. mina känslor sitter inte alls i huvudet, för det gör så ont i bröstet.
alla säger åt mig att vara stark, att tänka positivt. men alla positiva tankar försvann med dig, jag ser inte mycket glädje alls i den här världen längre. vilket gör att jag är fruktansvärt tacksam för alla mina vänner. tack. jag är sämst på att säga vad jag känner för er, men ni betyder fruktansvärt mycket för mig och utan er just nu så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. ni är de enda som får mig att kliva ur sängen om dagarna, det är nästan bara för er skull som jag fortsätter att kliva framåt.
jag försöker att hitta mig själv igen, men just nu så står jag inte ut med mig själv alls. de enda gångerna paniken och tårarna inte kommer när jag är själv är när jag tränar just nu, så springer, det gör jag till tusen.