Les Fleurs du Mal

lägenheten känns tom. inga katter kom för att möta mig i dörren, inga katter försöker att hoppa upp i mitt knä när jag sitter vid datorn. inga katter kommer att hoppa upp i sängen hos mig inatt för att sova bredvid mig eller på mig.
hela lägenheten påminner mig om meche.
soffan som luktar kattsprej och sofftvätt, stolen som vi ställt i lilla rummet. kattlådan som ligger urtvättad och ren inne i badrummet. sängen som gapar tom och fönstrerna med nedragna rullgardiner som ingen katt försöker att sätta sig bakom för att kika ut.
det går inte att beskriva hur mycket jag saknar meche. just nu vill jag komma ut i skogen igen bara för att i alla fall få burra in huvudet i anastacias päls.
jag inser väl egentligen att tiden läker de flesta sår, men påminnelserna sliter upp alla gamla sår igen med full styra. jag känner mig stympad utan min minsta bebis och även att tiden läker sår så kommer detta sår aldrig att läka helt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0