febergnäll
Lägenheten är tom, det känns lite som att livet ytterligare en gång är nedpackat i kartonger. Jag avskyr att plocka ner allt i kartonger, flyttstäda och allt som hör därtill. Sista helgen i Norrköping var ju självklart kanon och jag har spenderat stora delar av helgen med att fundera på vad i helvete jag håller på med. Egentligen vet jag att jag kände mig instängd i lägenheten, den kändes inte hemma, den kändes inte vår och inte ens en balkong att gå ut på. Nej, jag trivdes/trivs med folket, men staden var inte min kopp te. Jag vet det, men ändå så sitter jag med en klump i magen och saknar stället till och från.
Livet står nu i garaget, allt ska packas om och jag måste gå igenom varenda kartong för att bestämma vad som ska slängas, vad som ska sparas osv. Det är tur att jag har en månad på mig, för nu har jag lyckats bli sjuk så jag orkar inte göra ett skit.
Febern har stigit hela dagen och jag var tvungen att gå in för att få prata med människor ett tag för att inte bli tokig. Rösterna på tvn låter skumma, alla färger flyter ihop med varandra och jag får ångestattacker efter ångestattacker. Jag har fått förklarat för mig hur LSD-trippar fungerar och jag fattar inte hur någon frivilligt kan stoppa i sig det för att behöva genomlida allt. Jag får samma symptom när jag har feber och det finns inget trivsamt med det alls. Stundtals så är jag bara livrädd för allt som rör sig runt mig.
Sitter ensam på Ts rum för tillfället då han har varit iväg några timmar nu. Ska snart krypa ner under täcket men jag inser att jag inte kommer kunna sova inatt. Huvudet håller på att sprängas och jag kan inte svälja då halsen har fått ett rivjärn i sig. Jag avskyr verkligen att vara sjuk, jag blir tokig av att behöva sitta still och koncentrationen är sämst bara för att jag är så rastlös. Försöker att titta på Inkaguldets förbannelse just nu men jag hänger inte med ett dugg.
En lång, lång promenad eller joggingrunda hade varit att föredra. Så att koncentrationen varit på rätt plats, så att jag inte hade varit så rastlös och så hade jag som grädde på moste kunnat sova inatt.
Livet står nu i garaget, allt ska packas om och jag måste gå igenom varenda kartong för att bestämma vad som ska slängas, vad som ska sparas osv. Det är tur att jag har en månad på mig, för nu har jag lyckats bli sjuk så jag orkar inte göra ett skit.
Febern har stigit hela dagen och jag var tvungen att gå in för att få prata med människor ett tag för att inte bli tokig. Rösterna på tvn låter skumma, alla färger flyter ihop med varandra och jag får ångestattacker efter ångestattacker. Jag har fått förklarat för mig hur LSD-trippar fungerar och jag fattar inte hur någon frivilligt kan stoppa i sig det för att behöva genomlida allt. Jag får samma symptom när jag har feber och det finns inget trivsamt med det alls. Stundtals så är jag bara livrädd för allt som rör sig runt mig.
Sitter ensam på Ts rum för tillfället då han har varit iväg några timmar nu. Ska snart krypa ner under täcket men jag inser att jag inte kommer kunna sova inatt. Huvudet håller på att sprängas och jag kan inte svälja då halsen har fått ett rivjärn i sig. Jag avskyr verkligen att vara sjuk, jag blir tokig av att behöva sitta still och koncentrationen är sämst bara för att jag är så rastlös. Försöker att titta på Inkaguldets förbannelse just nu men jag hänger inte med ett dugg.
En lång, lång promenad eller joggingrunda hade varit att föredra. Så att koncentrationen varit på rätt plats, så att jag inte hade varit så rastlös och så hade jag som grädde på moste kunnat sova inatt.
Kommentarer
Trackback
