moluna

Månader av väntan. Månader sedan sist. Ett halvår sedan sist. Min vän. Min älskade vän, min barndomsvän. Nu sitter jag på bussen, jag är på väg. Tillbaka till landet där jag lekt så många gånger som barn. På väg till bastun där många problem har blivit lösta, där det har blivit många skratt för att det blivit för många cider. Soffan i stugan där vi delat med oss av tankar, känslor, minnen.. Ikväll återupptar vi allt det där. Börjar om där vi slutade för ett halvår sedan. Det känns alltid på samma sätt. Många dagar har flutit förbi, men vi känner varandra som om det var igår vi sågs. Vi har bara lite mer att berätta.. Det har varit ett tomt hål i mitt bröst. Hon har varit saknad. Nu är hon tillbaka och kan fylla igen hålet i mitt bröst. En tomhet har vilat över mig, den är borta nu. Jag känner mig nervös. Det pirrar i hela kroppen och jag vill bara att bussen ska flyga fram. Te och tankar på altanen. Hon är en av mina allra bästa vänner. Hon är den som känner mig bäst. Som bara genom att titta på mig vet hur jag mår. Jag älskar henne och snart är jag framme. Framme i en lugn trygghet.