moluna

egentligen så lyssnar jag på helt fel musik för att komma på bättre tankar och bli på bättre humör.
damien rice går på spotify och mitt humör är i backen. tårarna kommer hela tiden och jag försöker att dränka dem i te och få bort dem med träning. inget verkar riktigt hjälpa och stundtals så vet jag inte om jag mår dåligt för att jag inte vet hur jag ska må sådär sjukt bra som jag nog egentligen mår just nu.
att jobbet snart tar slut och att jag därmed inte har en inkomst stressar mig en massa, plus att jag bor hemma och verkligen inte vill göra det. det är nog två stora anledningar till att jag mår som jag mår..

om nätterna så drömmer jag om idrottsvetenskapen i malmö och jag är så enormt sugen på att läsa där i tre år. det blir dock inte förrän till hösten 2010 som jag tar mig dit. då hinner jag också känna efter och se så att jag fortfarande är sugen på det när det är dags.
det finns ett liknande program i kalmar och jag älskar kalmar, men samtidigt så vill jag nog iväg till nya destinationer ett tag igen. kalmar känns som att jag lär återkomma till i framtiden. det känns som en bra stad att slå sig ner i om man får för sig att skaffa barn och liknande. den är inte för liten och inte för stor, det är en sådan där mysig och perfekt liten stad som ligger mig mycket varmt om hjärtat.


nä, nu ska jag gå ner och göra lite mer te. mest bara för att plåga mig nedför trappen då jag har träningsvärk i benen och anser att det är bland den skönaste smärtan man kan ha i kroppen.